Ursäkta på förhand om inlägget kommer innehålla en drös med svärord (brukar oftast inte svära, men det här gången)

Ett ord om dagen: Besvikelse!
Inte på kamraterna, inte på läraren, utan på mig själv.
Debattseminariumet som jag trodde skulle gå bra, slutade i ett helvetets katastrof för min del.
Jag är djupt besviken och arg mig själv att min käft var stängd hela seminariet, alltså i 3 timmar! (Tur att det inte var betygsgrundande)
Varför är jag då besviken?
För att jag trodde att jag hade gått vidare i det muntliga, tydligen inte.

2009 när jag läste på universitetet blev jag utfryst från min basgrupp. Ja ni hörde rätt; på universitetetsnivå! Elever som trodde de var så jävla mycket bättre än andra så de klanka ner på mig och stötte ut mig för att, vad de trodde, jag inte "kunde" något.
Jag försökte öppna mun och berätta saker som skulle bevisa motsatsen, men det gick ju inte med tanke på att "kamraterna" tog över så fort jag sa något. Inte nog med det, de skrattade på Debattseminariumet vi hade då. Även den jävla läraren vi hade då, som tack och lov är sparkad nu, hånade mig.

Det har gjort att jag utvecklad en BIAS för det muntliga. Ni som inte vet vad en BIAS är;
Det är något som missgynnar en individ eller en grupp elever, samtidigt som det kan gynna en annan som gillar att tala.
Därför

Det jag är mest besviken på är att jag svek min debattpartner idag, totalt!

Även att det var 5 jävla år sedan detta hände och jag trodde det hade släppts, men låset satt kvar och jag fick panik och totalt jävla blackout eftersom jag var rädd för att öppna käften och få höra skatt och hån.

Mina kamrater jag har nu är underbara. Kursansvarige vi har i denna kurs är riktigt bra.
Spelar stor roll i min "kamp" (eller hur man nu ska uttrycka det) att få bort hindret.
Har ju trots allt 4 år på mig att öva och vi alla har våra brister!

Anyway, drog ut ur salen och stack hem, gick hem, direkt. Utan att säga hej då på grund av besvikelsen på mig själv.

Tur att musik kan lugna mig helt (Five finger death punch)

Tack och hej!
// Kriss

 

Bella

10 december 2015 18:18

Din reaktion är inte ett dugg konstig och du ska verkligen inte vara besviken över dig själv! Du gick ju dit o du försökte, eller hur? Var stolt över dig som tar mod till dig att våga plugga, att du vågar försöka!

 

Felicia

10 december 2015 18:34

Du fixa det nästa gång, hylla dig själv istället du var ju faktiskt där. Du fixade det så långt!

Kristoffer Nordlöf

10 december 2015 19:25

tackar! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Haha, nästan som jag inte kan hålla mig för skratt när jag ska skriva detta inlägg. Ekonomi, sparande...vad är det? :P Hur som helst, detta blir det sista inlägget för i år då jag nu går på "jullov", fram till 11:e Januari.   Att plugga på univ...

Då var det dags att dra på mig "läskunnigheten". Ledig idag men vad betyder det egentligen? Ledig på fredag men vad betyder det egentligen? Torsdagen består av ett 3 timmar långt debattseminarium där vi debatterar om skollagen bland annat. Kan ...

Det finns många motiv till varför en student vill bli just lärare, eller utbilda sig till något annat för den delen.   Idag satt jag med en klasskamrat, i väntan på föreläsningen, som berättade hennes motiv till varför yrket har valts. Hon hade ...

Ordet motivation är väldigt individinriktat. Jag kan inte stå till svars för att alla har motivationen för att plugga. Att säga till någon som inte presetrerar bra på grund av bristande motivation "det här klarar du", de orden fungerar väldigt sällan...

Dags att bli lite seriös i detta inlägg. För er som orkar och vill läsa, varsegoda.   Jag blev mobbad under nästan hela min skolgång, fram till gymnasiet. Som 15-åring försökte jag ta livet av mig två gånger på grund av all verbal och fysisk mo...