Ordet motivation är väldigt individinriktat. Jag kan inte stå till svars för att alla har motivationen för att plugga. Att säga till någon som inte presetrerar bra på grund av bristande motivation "det här klarar du", de orden fungerar väldigt sällan på majoriteten av befolkningen som känner av bristandet.

Istället kan du som närstående ge tips på hur man kan öka motivationen och även finnas där för hen.

Eftersom det blev som det blev under mina skolår nådde jag verkligen botten med pluggandet, därav fick jag streck i ett ämnen och IG i tre stycken. Detta jobbade jag dock upp under mitt sista år i högstadiet och jag behövde inte gå om nionde klass, som tur var.

2007 tog jag studenten från DeGeer gymnasiet i Norrköping, inriktning hotell- och restaurang. Min motivation var inte helt på topp men det var en rolig tid med mycket skratt och många klasskamrater som respektera mig för den jag var, därav ökade motivationen och jag klrade mig riktigt bra med mitt slutbetyg.

Som sagt, motivation ja. Det finns enormt mycket man själv som person kan göra för att höja den. Det svåra är att hitta VAD som höjer den.

Mitt tips är att hitta något du gillar att göra, vad har du för hobbys, hur motiverar du dig själv att genomföra din hobby?

Samma princip gäller för pluggandet. Och en än gång, detta är individuellt och jag kan tyvärr inte stå för att det fungerar för alla.

Det tog mig från 2007 fram till nu, 2015, att hitta rätt och vad jag vill göra med livet. Det har ökat min motivation till pluggandet. Det är en härlig känsla då jag faktist längtar till skolan för att komma närmare mitt mål, nämligen att bli en bra lärare. 

Förr tog ett "underkänt" hårt på mig och jag tappade motivation så fort jag såg det betyget framför mig.

Nu om jag får ett underkänt vet jag att jag kan fixa det i ett nafs och det är inte hela världen!

Blicka framåt mot ditt mål. Hinder kommer alltid finnas på vägen, men när hindret är minnet blott växer du starkare och inget kan stoppa dig!

Just nu kan jag säga att min träning har legat på viloväger, dels för att jag är skadad men också för att det har blivit så :P

Men men, träningen ska jag komma igång med, vilket leder till mitt nästa tips. Om du har någon form av träning utanför plugget ökar motivationen med. Du blir piggare, gladare och kan prestrera bättre. Det gäller att hitta DIN sport som DU fastnar för.

Jag har även fått många vänner i skolan, vilket även det är en drivkraft.

Slutligen kan jag säga att alla är starka på sitt eget unika sätt.

Du som läser detta: Du är stark, du är underbar! Om du inte funnit din styrka ännu betyder det inte att du är svag, snarare tvärtom.

// Kriss

Dags att bli lite seriös i detta inlägg. För er som orkar och vill läsa, varsegoda.

Jag blev mobbad under nästan hela min skolgång, fram till gymnasiet.

Som 15-åring försökte jag ta livet av mig två gånger på grund av all verbal och fysisk mobbning jag blev utsatt för.

Jag blev kallad ord som "missfoster", "snehuvud" och "bög" m.m

Jag har en ögonsjukdom som kallas nystagmus som är ofrivilliga ögondarrningar, vilket gjorde att jag lade huvudet lite på sne för att kunna se rakt. Därav fick jag stämpeln "snehuvud" i början av tredje klass, som följde med mig enda up till nian.

Mobbningen började i andra klass, året 1997. Även om mobbningen då inte låg på den fysiska nivån återfanns den istället på den verbala och psykiska nivån. Glåpord som trängde sig in i min hjärna, vilket förmodligen ledde till att jag hade väldigt kort stubin som liten.

Ju äldre jag blev desto mer fysisk blev mobbningen. Jag fick nästan dagligen stå ut med slag och sparkar mot kroppen, uptryckningar mot skåp och spott i ansiktet.

Jag klandrar inte mina vänner för att de inte lade märke till detta. Antingen för att jag inte berättade allt eller att mobbarna valde sina tillfällen försiktigt.

När jag började sjunde klass träffade jag av en slump en klasskamrat, som nu är min bästa vän. Varför han är det är för att han räddade livet på mig, utan att veta om det. Ja det kanske låter konstigt men allt som behövs för att ett "mobboffer" ska känna sig välkomnad i samhället är att bli accepterad, ha någon som lyssnar.

Det var så jag kände. Han räddade livet på mig genom att se saker som hände runt om mig. Jag är honom evigt tacksam och en bättre vän går inte att hitta här i världen.

Tiden mellan sjuan och nian var den tuffaste tiden. Så pass tuff att jag som sagt planerade två självmord.

Ena gången höll jag kniven mot strupen, men något slog mig. Min familj som består av mig underbara mamma, pappa och lillasyster. Alla bilder på saker vi gjort bildades framför mina ögon och jag sänkte sakta kniven.

Andra gången stod jag med kniven mot hjärtat. Denna gång såg jag bliden av skolan, vilket då inte hjälpte för jag svimmade istället och kniven föll ur min hand. Föräldrarna var inte hemma och jag ville bara dö.

Men innerst inne kände jag något, jag kunde inte göra det. Jag visste att jag skulle bli saknad av någon och ljuset förblev brinnande.

Hur slutade då mobbningen?

Det har jag inget faktist svar på men jag tror det gick till såhär:

Det var i nian, under en sexualkunskapslektion. Min klass och jag satt utanför på bänkarna och väntade på läraren.

Han som hade mobbat mig värst under dessa snart tre år i högstadiet, kom fram till mig med en stor bok. han slog upp en sida och visade mig en bild på en naken tjej och sade med ett hånleende på läpparna:

"Det här kommer du aldrig få för du är så jävla ful, ditt missfoster"

Då räckte det! Jag fick nog! Jag tänkte inte klart men alla dessa åren med plågor fick mig att koka över!

Jag slog till honom med allt vad jag hade, i magen. Han blev förvånad av slaget tror jag för han tappade andan lite snabbt. Dock svarade han genom att stänga boken och klippa till mig i huvudet med den. Jag visste inte vad jag gjorde riktigt för jag ställde mig upp och brottade ner honom. Starkare än mig vände han såklart på steken och satt sig över mig, med sina händer tryckta mot min hals och sa (jag minns vartenda ord än idag, 11 år senare)

" Om du rör mig igen ska jag fan döda dig ditt jävla helvete!" och tryckte hårdare runt min hals. Jag tappade andan nästan helt men han släppte och jag kom loss, sprang hela vägen hem, slängde mig på sängen och började gråta.

Jag stannade hemma från skolan i fyra dagar. 

När jag väl kom tillbaka hade allt, till min stora förvåning, slutat! Ingen mobbning längre! Ingen negativ energi!

Även han som mobba mig nicka åt mig när jag kom in genom dörren. Jag blev arg och glad på samma gång.

Glad, för att jag äntligen fick respekt. Arg, för att jag fick respekten genom fel sätt, nämligen våld.

Jag har aldrig pratar med någon psykolog och aldrig skurit mig,

Vad jag vill ha sagt är att därute finns det människor som tar sitt eget liv på grund av mobbningen. Slå upp ögonen och se vad som händer runt om oss. Allt som kan behövas är en vän att prata med, ett stöd på vägen. Vi som blivit mobbade eller mobbas behäver ingen livvakt utan en axel att tröstas och pratas vid.

Alla har det inte enkelt, alla reagerar på olika sätt, många klarar sig genom men även många som (R.I.P) inte gör det...

Jag kan ärligt säga att jag många gånger tänkt tillbaka på självmordsituationen och säga högt:

" Jag klarade igenom det! Jag lever och jag är en bra person, rolig person och jag har vänner och en underbar familj".

Till er som blir mobbade:

Ni är starka och ni har för evigt mitt stöd. Situationen när den existerar är ett helvete på jorden, jag vet exakt hur det känns. Men ni är inte ensamma, det finns alltid någon att prata med, att ha roligt med och som verkligen lyssnar! Känner ni er nere, tänk på denna text:

// Kriss

Fick hem fem av de nio böckerna som är obligatoriska till nästa kurs.

Den nya kursen börjar inte fören 2015-11-30 men ville vara ute i god tid för en gång skull.

Billigt? Haha inte direkt...

Böckerna totalt kostade 1249:- så någon hänsyn till att många enbart drivs med studielån finns ju inte.

Men men, nu är det gjort och jag kan pusta ut lite iallafall eftersom de restrerande böckerna går att ladda ner via hemsidan :)

Kursen heter "utbildningshistoria, skolans samhälleliga roll & värdegrund", tror det kan bli en riktigt intressant kurs faktist!

Nu är det väl dags att ta lite helg känner jag. Kör dock nya tag på söndag med att plugga till det muntliga provet som är på torsdag nästa vecka.

Smell ya later!

// Kriss

Dagens pluggschema består av följande:
* Plugga

Det var lätt va?

Hur som helst, många fönster öppna när jag skriver sammanfattande texter om skolverkets innehåll och begrepp.

Nästa vecka är nämligen den muntliga tentan och klart man vill vara beredd, sen är ju frågan om jag verkligen kommer vara det?

Seminariet igår, som jag skrev i ett tidigare inlägg om kamratrespons, gick bara bra. Fick tips på vad jag kunde tänka på när jag skriver om och lämnar in den nu på fredag.

Känns skönt att äntligen, efter alla dessa år, hittat rätt linje!
" När rädslan försvinner från hjärtat är inte längre drömmen ett hinder"

 Jag visste inte att det var möjligt, men jodå. Jag...plugga...på en söndag?? :O

Kursen jag läser nu handlar om bedömningar, det är kurs nr 3 sedan starten av programet.

Vad innebär då bedömningar?

Jo, precis som det låter handlar det om olika situationer där läraren bedömer eleverna utifrån deras kunskap. Men bedömningar är ett otroligt brett område. Det är inte bara eleverna som bedöms utan även läraren.

Jämt och ständigt i skolor världen över bedöms situationer. Diagnoser, prov, läxor, raster, hemma, bland kamraterna...ja listan kan bi oändligt stor.

Just nu jobbar jag med en uppgift som ska tas med på tisdag (2015-11-17) där vi kommer delas in i grupper och få kamratrespons på vårt arbete.

Uppgiften går ut på att redogöra och analysera en uppgift som vi fick tillgång till under den förta VFU perioden.

Dags att återgå till mitt "organiserade" soffbord!

Tack och hej for now :)

// Kriss

Upp klockan 07:30 för att göra sig iordning inför den traditionella overallinvigningen. För er som inte vet vad det är har varje program på campus en egen overall och egna färger, lärarprogramet har en helröd overall. Varje ny student som köpt en overall måste genomgå en invigning med dessa på för att få bära den efteråt.

Det största problemet var nog att ta sig ur Hageby med en röd overall på, levande måltavla till max!

Invigningen började klockan 09:00 med sång och spex. Vi blev indelade i grupper för att sedan komma på en låt utifrån olika ord som vi fick nerskrivna på en lapp. Det var väldigt roligt att höra allas bidrag!

Det vinnande bidraget måste alla elever skriva på bakfickan av overallen.

Efter det blev det uppvärmning i form av dans, markrullning och lärarnas sånger ( Jag avslöjar inte vilka för det måste upplevas på egen hand) ;)

Vidare till Trappan, som är studenternas relaxområde, för att äta lite, sjunga och rulla ännu mera. Det var här som jag ramlade på rumpan så hela ryggen knäcktes till (191 cm + 98 kg + hårt underlag = BAD COMBINATION)

Här fick vi även en siffra inprintad på handen som vi senare skulle ha användning av, jag fick nummer 11.

Med småsteg (Jag menar småsteg i form av rulla i backar, krypa på alla fyra, åla på rygg och mage, stappla med fulvin i magarna) tog vi oss sakta men säkert till himmelstalundsfältet där vi parades ihop med andra program som också hade inrpintade siffror på händerna.

Här började alla aktiviteter.

Den första var en "slip n slide" bana som även var den banan jag blev skitigast av :D

Den roligaste banan var nog att hålla i en ballong för att sedan glida ner från ännu en "slip n slide" bana, ballongen fick inte spricka dock. Det fixades lätt då jag istället för att krypa ner hela vägen, gled ner istället.

Många banor gicks igenom innan dagen var slut klockan 15:00.

Kvällen kröp in med stormsteg och det blev fest vid Trappan, 90-tals kravall! (WOHO)

Mycket dans men även smärta från svanskotan för min del. Dock kände jag inte av så mycket då dansandet fyllde min kropp med adrenalin.

Till slut vill jag tacka Helgrymt, lärarnas festeri, samt NLSEK, norrköpings lärarsektion, för en awesome dag! Det är Helgrymts logga som ni ser på bilderna, vilket betyder att jag ger all cred till fotografen :)

Tack och hej for now!

Välkomna till min blogg, dagbok eller vad det nu ska kallas.

Jag läser till lärare med inriktning F-3 här på Campus, Norrköping. Jag började nu i höstas (2015-08-17) och kommer under de kommande fyra åren sitta inbakad med näsan i skolarbeten.

Jag tror nog att bloggen kommer fungera mer som en dag "inte varje dag" bok då jag efter dessa fyra år kan blicka tillbaka och tänka högt: "Damn!!...tiden går fort när man har kul!" och "vilka minnen."

Hur som helst tänkte jag dela med mig av mitt studentliv och visa innebörden av att vara lärarstudent. Häng gärna med på ett "storslaget" äventyr med allt vad studentlivet kan erbjuda.