Haha, nästan som jag inte kan hålla mig för skratt när jag ska skriva detta inlägg. Ekonomi, sparande...vad är det? :P

Hur som helst, detta blir det sista inlägget för i år då jag nu går på "jullov", fram till 11:e Januari.

Att plugga på universitet och ha studielån är inte alltid lätt. Det är ju en bra drivkraft dock för du måste klara 75% av terminen (eller om det är läsår) för att få fortsatt studielån. Lånet idag, bidraget inräknat, ligger på 9900 kr/månad.

När jag läste 2009-10 låg det på dryga 8000 kr/månad, så en skillnad är det ju.

Det är många som bor olika vid studierna (Hemma hos föräldrarna, studentboende, hus, sambo eller själva i lägenhet)

Det bästa är nog att bo hemma, slippa lånet och gå på enbart studiebidraget, som inte behövs betalas tillbaka vid studiernas slut.

Nu till de ekonomiska råden (titta vem som talar)

Det har blivit en del utgångar, som jag för övrigt inte är van vid. Är den som i vanliga fall festar max 3-4 gånger per år.

Det är mycket pengar som går åt kan man säga, och klart att jag får skylla mig själv att pengagruvan spryps åt.

Vad jag vill säga dock är, gör upp en budget för hur mycket du kommer spendera på festande/skärpmat/aktiviteter m.m

Jag själv går på fester, inte för att supa, utan för umgänget. Ibland blir det enbart vatten, eller någon cola.

En flaska Cola är billig på trappan, 15 spänn endast!

Budgeten behöver ju inte vara överdriven såklart, men tillräckligt bra gjord för att få översikt över slösandet.

Nu har en termin gått, det går undan. Nu blickar jag framåt och ser fram emot alla härliga händelser inför 2016!

Jag har bestämt att det kommer bli det roligaste och mest händelserika året på lääänge och då ska det banne mig bli det :D

För er som vill: Har ni några löften om ekonomi, om inte, vad har ni för andra nyårslöften?

Mina är:

1. Bli bättre ekonomisk

2. Bättre kontakt med föräldrarna

3. Klara av ännu en termin

4. Träna hårt (betyder inte att jag skippar skräpmat)

God jul och gott nytt år allihopa!  

Ursäkta på förhand om inlägget kommer innehålla en drös med svärord (brukar oftast inte svära, men det här gången)

Ett ord om dagen: Besvikelse!
Inte på kamraterna, inte på läraren, utan på mig själv.
Debattseminariumet som jag trodde skulle gå bra, slutade i ett helvetets katastrof för min del.
Jag är djupt besviken och arg mig själv att min käft var stängd hela seminariet, alltså i 3 timmar! (Tur att det inte var betygsgrundande)
Varför är jag då besviken?
För att jag trodde att jag hade gått vidare i det muntliga, tydligen inte.

2009 när jag läste på universitetet blev jag utfryst från min basgrupp. Ja ni hörde rätt; på universitetetsnivå! Elever som trodde de var så jävla mycket bättre än andra så de klanka ner på mig och stötte ut mig för att, vad de trodde, jag inte "kunde" något.
Jag försökte öppna mun och berätta saker som skulle bevisa motsatsen, men det gick ju inte med tanke på att "kamraterna" tog över så fort jag sa något. Inte nog med det, de skrattade på Debattseminariumet vi hade då. Även den jävla läraren vi hade då, som tack och lov är sparkad nu, hånade mig.

Det har gjort att jag utvecklad en BIAS för det muntliga. Ni som inte vet vad en BIAS är;
Det är något som missgynnar en individ eller en grupp elever, samtidigt som det kan gynna en annan som gillar att tala.
Därför

Det jag är mest besviken på är att jag svek min debattpartner idag, totalt!

Även att det var 5 jävla år sedan detta hände och jag trodde det hade släppts, men låset satt kvar och jag fick panik och totalt jävla blackout eftersom jag var rädd för att öppna käften och få höra skatt och hån.

Mina kamrater jag har nu är underbara. Kursansvarige vi har i denna kurs är riktigt bra.
Spelar stor roll i min "kamp" (eller hur man nu ska uttrycka det) att få bort hindret.
Har ju trots allt 4 år på mig att öva och vi alla har våra brister!

Anyway, drog ut ur salen och stack hem, gick hem, direkt. Utan att säga hej då på grund av besvikelsen på mig själv.

Tur att musik kan lugna mig helt (Five finger death punch)

Tack och hej!
// Kriss

Då var det dags att dra på mig "läskunnigheten".
Ledig idag men vad betyder det egentligen?
Ledig på fredag men vad betyder det egentligen?
Torsdagen består av ett 3 timmar långt debattseminarium där vi debatterar om skollagen bland annat. Kan bli roligt men en utmaning att sitta still så länge med tanke på min svanskota.

Dagens plugg består av böckerna "barn, barndom & samhälle" , "utbildning, demokrati & medborgarskap" och en basketmatch eller två i bakgrunden (blir nog 2)

Jag har alltid, sedan tidig skolgång, varit i behov av något ljud i bakgrunden om jag ska kunna plugga ( om man bortser från det grova borrande våningen över alltså -.- )
Men musik i öronen, en bra film eller tonvis av NBA matcher.
Kan dessutom inte plugga mer än 1 timme åt gången för då går jag inte in något i lilla skallen.
Skulle vara roligt att veta, men vad är er pluggteknik? :)

// Kriss

Det finns många motiv till varför en student vill bli just lärare, eller utbilda sig till något annat för den delen.

Idag satt jag med en klasskamrat, i väntan på föreläsningen, som berättade hennes motiv till varför yrket har valts. Hon hade en dålig lärare som gjorde skolgången svårare, därav vill hon bli lärare för att toppa lärarens dåliga uppförande.

Ett riktigt bra motiv anser jag!

Tyvärr finns ju lärare som inte vill det bästa för barnen. Dessa "lärare" hör EJ hemma i yrket!

Varför har då jag valt denna inriktning?

När jag pluggade lärarlinjen sist fanns inte inriktningen F-3, utan den var indelad i grundskolans tidigare och senare år. Jag läste de tidigare åren som var årskurs 1-6.

Varför jag inte läste klart var på grund av personliga problem.

Anyway, jag har alltid brunnit för barns bästa och barns fantasi. Att få forska i barns fantasi är något som jag i framtiden får se om jag gör, det är iallfall något jag inte har uteslutit.

Mitt första val var fritidshem men jag kom inte in. F-3 är alltså mitt andraval och eftersom jag jobbat med det innan kändes det naturligt att plugga detta, eftersom jag stormtrivdes på jobbet.

Jobba med barn är något jag planerar på att göra hela mitt liv!

Nu undrar jag, för er som vill svara, vad är erat motiv till att studera till just lärare?

//Kriss

Ordet motivation är väldigt individinriktat. Jag kan inte stå till svars för att alla har motivationen för att plugga. Att säga till någon som inte presetrerar bra på grund av bristande motivation "det här klarar du", de orden fungerar väldigt sällan på majoriteten av befolkningen som känner av bristandet.

Istället kan du som närstående ge tips på hur man kan öka motivationen och även finnas där för hen.

Eftersom det blev som det blev under mina skolår nådde jag verkligen botten med pluggandet, därav fick jag streck i ett ämnen och IG i tre stycken. Detta jobbade jag dock upp under mitt sista år i högstadiet och jag behövde inte gå om nionde klass, som tur var.

2007 tog jag studenten från DeGeer gymnasiet i Norrköping, inriktning hotell- och restaurang. Min motivation var inte helt på topp men det var en rolig tid med mycket skratt och många klasskamrater som respektera mig för den jag var, därav ökade motivationen och jag klrade mig riktigt bra med mitt slutbetyg.

Som sagt, motivation ja. Det finns enormt mycket man själv som person kan göra för att höja den. Det svåra är att hitta VAD som höjer den.

Mitt tips är att hitta något du gillar att göra, vad har du för hobbys, hur motiverar du dig själv att genomföra din hobby?

Samma princip gäller för pluggandet. Och en än gång, detta är individuellt och jag kan tyvärr inte stå för att det fungerar för alla.

Det tog mig från 2007 fram till nu, 2015, att hitta rätt och vad jag vill göra med livet. Det har ökat min motivation till pluggandet. Det är en härlig känsla då jag faktist längtar till skolan för att komma närmare mitt mål, nämligen att bli en bra lärare. 

Förr tog ett "underkänt" hårt på mig och jag tappade motivation så fort jag såg det betyget framför mig.

Nu om jag får ett underkänt vet jag att jag kan fixa det i ett nafs och det är inte hela världen!

Blicka framåt mot ditt mål. Hinder kommer alltid finnas på vägen, men när hindret är minnet blott växer du starkare och inget kan stoppa dig!

Just nu kan jag säga att min träning har legat på viloväger, dels för att jag är skadad men också för att det har blivit så :P

Men men, träningen ska jag komma igång med, vilket leder till mitt nästa tips. Om du har någon form av träning utanför plugget ökar motivationen med. Du blir piggare, gladare och kan prestrera bättre. Det gäller att hitta DIN sport som DU fastnar för.

Jag har även fått många vänner i skolan, vilket även det är en drivkraft.

Slutligen kan jag säga att alla är starka på sitt eget unika sätt.

Du som läser detta: Du är stark, du är underbar! Om du inte funnit din styrka ännu betyder det inte att du är svag, snarare tvärtom.

// Kriss

Dags att bli lite seriös i detta inlägg. För er som orkar och vill läsa, varsegoda.

Jag blev mobbad under nästan hela min skolgång, fram till gymnasiet.

Som 15-åring försökte jag ta livet av mig två gånger på grund av all verbal och fysisk mobbning jag blev utsatt för.

Jag blev kallad ord som "missfoster", "snehuvud" och "bög" m.m

Jag har en ögonsjukdom som kallas nystagmus som är ofrivilliga ögondarrningar, vilket gjorde att jag lade huvudet lite på sne för att kunna se rakt. Därav fick jag stämpeln "snehuvud" i början av tredje klass, som följde med mig enda up till nian.

Mobbningen började i andra klass, året 1997. Även om mobbningen då inte låg på den fysiska nivån återfanns den istället på den verbala och psykiska nivån. Glåpord som trängde sig in i min hjärna, vilket förmodligen ledde till att jag hade väldigt kort stubin som liten.

Ju äldre jag blev desto mer fysisk blev mobbningen. Jag fick nästan dagligen stå ut med slag och sparkar mot kroppen, uptryckningar mot skåp och spott i ansiktet.

Jag klandrar inte mina vänner för att de inte lade märke till detta. Antingen för att jag inte berättade allt eller att mobbarna valde sina tillfällen försiktigt.

När jag började sjunde klass träffade jag av en slump en klasskamrat, som nu är min bästa vän. Varför han är det är för att han räddade livet på mig, utan att veta om det. Ja det kanske låter konstigt men allt som behövs för att ett "mobboffer" ska känna sig välkomnad i samhället är att bli accepterad, ha någon som lyssnar.

Det var så jag kände. Han räddade livet på mig genom att se saker som hände runt om mig. Jag är honom evigt tacksam och en bättre vän går inte att hitta här i världen.

Tiden mellan sjuan och nian var den tuffaste tiden. Så pass tuff att jag som sagt planerade två självmord.

Ena gången höll jag kniven mot strupen, men något slog mig. Min familj som består av mig underbara mamma, pappa och lillasyster. Alla bilder på saker vi gjort bildades framför mina ögon och jag sänkte sakta kniven.

Andra gången stod jag med kniven mot hjärtat. Denna gång såg jag bliden av skolan, vilket då inte hjälpte för jag svimmade istället och kniven föll ur min hand. Föräldrarna var inte hemma och jag ville bara dö.

Men innerst inne kände jag något, jag kunde inte göra det. Jag visste att jag skulle bli saknad av någon och ljuset förblev brinnande.

Hur slutade då mobbningen?

Det har jag inget faktist svar på men jag tror det gick till såhär:

Det var i nian, under en sexualkunskapslektion. Min klass och jag satt utanför på bänkarna och väntade på läraren.

Han som hade mobbat mig värst under dessa snart tre år i högstadiet, kom fram till mig med en stor bok. han slog upp en sida och visade mig en bild på en naken tjej och sade med ett hånleende på läpparna:

"Det här kommer du aldrig få för du är så jävla ful, ditt missfoster"

Då räckte det! Jag fick nog! Jag tänkte inte klart men alla dessa åren med plågor fick mig att koka över!

Jag slog till honom med allt vad jag hade, i magen. Han blev förvånad av slaget tror jag för han tappade andan lite snabbt. Dock svarade han genom att stänga boken och klippa till mig i huvudet med den. Jag visste inte vad jag gjorde riktigt för jag ställde mig upp och brottade ner honom. Starkare än mig vände han såklart på steken och satt sig över mig, med sina händer tryckta mot min hals och sa (jag minns vartenda ord än idag, 11 år senare)

" Om du rör mig igen ska jag fan döda dig ditt jävla helvete!" och tryckte hårdare runt min hals. Jag tappade andan nästan helt men han släppte och jag kom loss, sprang hela vägen hem, slängde mig på sängen och började gråta.

Jag stannade hemma från skolan i fyra dagar. 

När jag väl kom tillbaka hade allt, till min stora förvåning, slutat! Ingen mobbning längre! Ingen negativ energi!

Även han som mobba mig nicka åt mig när jag kom in genom dörren. Jag blev arg och glad på samma gång.

Glad, för att jag äntligen fick respekt. Arg, för att jag fick respekten genom fel sätt, nämligen våld.

Jag har aldrig pratar med någon psykolog och aldrig skurit mig,

Vad jag vill ha sagt är att därute finns det människor som tar sitt eget liv på grund av mobbningen. Slå upp ögonen och se vad som händer runt om oss. Allt som kan behövas är en vän att prata med, ett stöd på vägen. Vi som blivit mobbade eller mobbas behäver ingen livvakt utan en axel att tröstas och pratas vid.

Alla har det inte enkelt, alla reagerar på olika sätt, många klarar sig genom men även många som (R.I.P) inte gör det...

Jag kan ärligt säga att jag många gånger tänkt tillbaka på självmordsituationen och säga högt:

" Jag klarade igenom det! Jag lever och jag är en bra person, rolig person och jag har vänner och en underbar familj".

Till er som blir mobbade:

Ni är starka och ni har för evigt mitt stöd. Situationen när den existerar är ett helvete på jorden, jag vet exakt hur det känns. Men ni är inte ensamma, det finns alltid någon att prata med, att ha roligt med och som verkligen lyssnar! Känner ni er nere, tänk på denna text:

// Kriss

Fick hem fem av de nio böckerna som är obligatoriska till nästa kurs.

Den nya kursen börjar inte fören 2015-11-30 men ville vara ute i god tid för en gång skull.

Billigt? Haha inte direkt...

Böckerna totalt kostade 1249:- så någon hänsyn till att många enbart drivs med studielån finns ju inte.

Men men, nu är det gjort och jag kan pusta ut lite iallafall eftersom de restrerande böckerna går att ladda ner via hemsidan :)

Kursen heter "utbildningshistoria, skolans samhälleliga roll & värdegrund", tror det kan bli en riktigt intressant kurs faktist!

Nu är det väl dags att ta lite helg känner jag. Kör dock nya tag på söndag med att plugga till det muntliga provet som är på torsdag nästa vecka.

Smell ya later!

// Kriss

Dagens pluggschema består av följande:
* Plugga

Det var lätt va?

Hur som helst, många fönster öppna när jag skriver sammanfattande texter om skolverkets innehåll och begrepp.

Nästa vecka är nämligen den muntliga tentan och klart man vill vara beredd, sen är ju frågan om jag verkligen kommer vara det?

Seminariet igår, som jag skrev i ett tidigare inlägg om kamratrespons, gick bara bra. Fick tips på vad jag kunde tänka på när jag skriver om och lämnar in den nu på fredag.

Känns skönt att äntligen, efter alla dessa år, hittat rätt linje!
" När rädslan försvinner från hjärtat är inte längre drömmen ett hinder"